Hej hej o nej nej, ja är fortf. inte på så jättebra humör på grund av vissa saker... Vissa saker sitter i o gräver i en hur länge som helst, o speciellt när man inte får saken/sakerna gjorda o överstökat. MEEEEN så är de i livet ibland, man kan inte få allt som man vill ha o saker o ting blir inte gjorda me en gång. Men de va inte de ja ska skriva om...

De gäller Facebook då va.
Ja har en "kompis" på min sida som ja inte pratar med, ja vet inte ens varför denna person ville ha mig på sin lista, för vi har aldrig umgåtts.. äh ja fattar inte, men men. Utöka sin vännerlista kanske?
men hur som helst så irriterar ja mig lite på denna person. Hon uppdaterar sin status 18ggr på en halvtimma (varje timma hela tiden hela dagen!!!) O de är allt mellan: "Hej, vad händer" till "Nu gjorde *** de här" Asså de är så OTROLIGT ointressant så de finns inte o ja kan bara inte me o ta bort henne, ja är för snäll. Ja är en mes. Men varför sitter man o uppdaterar precis allt som händer i ens liv o ens barns liv??? Ja vill inte veta om ungen har skitit i blöjan eller om hon ska laga fiskbullar! vem bryr sig?? säkert ngn, men uppdaterar man sin status så jäkla ofta så är de ju ngt som inte är bra. tycker då ja iaf. Ett rop på uppmärksamhet är de ju absolut. de är ju uppenbart så till o me ngn som inte har FB märker de. Ni tror säkert att ja överdriver, men de gör ja ikke. Hon fyller min sida ibland me sina små uppdateringar eller berättelser. Har hon inget o göra?? o särskrivningar så de sjunger om det.... -_-

Ja, hur som helst.. ja är trött. trött på de mesta, behöver en paus lr nått. För minsta lilla kan reta upp mig satan o ja behöver inte de just nu. ja har IBS o den blir inte bättre utav att ja går o surar o är irriterad på de ena o de andra. så eg. borde ja lägga ner allt vad allt heter o bara gå o lägga mig i ide ett tag. Inte finnas till, inte vara kontaktbar. Bara vara nära mina kära o "äta upp mig" Bli den gamla Annelie igen. den personen ja är idag är inget annat är deppig hela dagarna. Kan bero på att ja inte mått bra på över två år o att, att livet helt enkelt är jobbigt. Den gamla Annelie log nästan hela tiden, hon gjorde saker, hon skrattade o umgicks me vänner. idag sitter ja ensam i en kall lägenhet i en stad där ja inte har ngn från "mitt tidigare liv". Ja kom hit ensam, inte en endaste familjemedlem här o killen i skåne. visst låter de underbart?? pff.. ja vill ur detta livet nu o komma tillbaka till den riktiga Annelie...

så är det...