Tror ni på andar/spöken/vålnader/poltergeists?

Jag skrev i ett inlägg om att jag tror på det jag ser.
Sedan tror jag ju på att det finns luft så kart, men det är ju lite svårt o se, men med det uttrycket menar jag ju då att jag tror på ett liv efter döden. Eller kan man kalla det ett liv om man går igen efter sin död? Hur som helst så tror jag på att man kan komma tillbaka efter att man dött. Anledningen till att man kan komma tillbaka är väl att man kanske inte riktigt var klar med det man hade velat vara klar med, eller att man inte fattat att man är död, eller att man är orolig, en orolig själv. Ja, det finns många anledninar.
Kan berätta en historia som jag var med om i somras, då jag jobbade på ett demenshem (ålderdomshem för dementa).
Ett jättetrevligt ställe att jobba på, trevliga inneboende och personal, speciellt en av personalen där. Underbar människa och oxå "troende". Hennes berättelser är ju hur spännande som helst. Sätter mig gärna på golvet framför henne o hon i en fotölj o lyssnar på historier om vad hon vart med om osv osv. Otroliga historier. Men jag tror henne oxå. Men hur som helst. Det var en tant på jobbet, en inneboende, som inte hade så långt kvar i detta liv, man fick sitta lite vak över henne (Man sitter bredvid henne och småpratar med henne så hon inte känner sig ensam o så, samt att man kollar om hon ger upp detta liv eller stannar en stund till).
Men en kväll då jag o denna underbara personal jobbade, det är bara vi på avdelningen, en annan personal hade kommit in extra för att sitta vak hos tanten som var på G att lämna detta jordeliv. Vi står i köket o småpratar lite medan vi grejar med lite mediciner i det svaga ljuset. Jag står så jag ser dörröppningen ut till matsalen och samtidigt har översikt över köket. I ögonvrån ser jag hur en stor kraftig mörk skepnad stå i dörröppningen, min kolega kollar åt det hållet oxå, vänder sig mot mig o frågar; "Vem va de där!??". Jag blev helt kallt i kroppen o svarade; "DU kan inte mena allvar, du såg oxå att det stod ngn i dörröppningen!!??" "Ja, men oj.. då är det snart nära, dom är här för att kanske hämta henne.." Svarar hon o tittar tillbaka mot dörröppningen. Men ingen är där nu. "Men shit..." tänker ja för mig själv o försöker skaka av mig denna obehagliga känsla. Men samtidigt kändes det skönt... typ som att det var okey, ingen fara.. lixom...
Men någon dag efter denna händelse hade tanten lämnat oss. Vi sa det att det kanske var någon av hennes nära som var här för att hämta henne, för den mörka stora skepnaden har inte vart där sedan dess.
En annan kort historia jag har är att jag en annan dag, någon dag innan tror jag. Jag började klockan sju på morgonen denna dag, fast jag hade kommit iväg lite tidigare så jag var där redan tjugo i sju. Så tänkte att eftersom jag redan var där kan jag ju börja ta fram sakerna till frukost och ställa fram det, börja med gröten och sätta på kaffet. Ja, de som man ska göra direkt på morgonen. Medan jag står och ställer fram saker på rullbordet hör jag hur två fötter hasar sig fram utanför köket där jag står. Ni vet sådär som det brukar låta när man är astrött och har morgontofflorna på sig o hasar sig fram. :) Så lät de. Jag tänkte; "Jaha, är han redan vaken. hehe, ja, jag kan ju sätta honom där så kan han få ngt o dricka". Jag går ut mot korridoren och hinner säga; "God morgon Arn....e..." Ingen var där... Men jag hörde "haset" hela tiden fram till att jag tittade ut. Jag gick ut o kollade om han gått ngn annanstans. Men så snabb är inte den personen... Sedan fick jag en kall rysning längs ryggraden, jag blev lite rädd/nervös där.. Så jag tände alla lampor runt mig, gick snabbt in i köket igen o försökte glömma bort vad jag nyss vart med om.. Alla boende var inne på sina rum o sov, men inte detta hasande ljud... var det någon som bott här innan o kanske glömt bort att hon/han gått bort? no idea.. Läskigt va de iaf.  Berättade detta för hon som kom sedan klockan sju, en annan personal, hon tyckte det var häftigt o sa att jag inte skulle vara rädd, han/hon kollar bara så att jag gjorde rätt, och eftersom inget mer hände så va allt som de skulle vara. O så kom den läskiga meningen från personalen; "Det brukar hända, man brukar höra det hasande ljudet här tidigt på morgonen eller sent på kvällen..." GAaaaaah!!
Det är två av mina små historier jag var med om. hehe. Lite roligt tycker jag att det är, men samtidigt läskigt. Så jag kan ju lugnt säga att jag tror på det jag ser... absolut. Många tycker säkert det är skitlöjligt, men alla får vi tro på vad vi vill. eller hur? Jag tror på detta, andra tror på andra saker, andra tror inte på ett skit, o hur tråkig är man inte då ;) haha.

~BuuuöööööÖÖöööööh!!~
1 Jen:

skriven

Sv: kul att du vågar dela med dig :) Det borde fler göra :)

2 klara:

skriven

sv: okej ah eller hur!

alltså jag tror inte på det så, men ändå när man ser på sånna filmer/går på spökrunda och när det är mörkt så ärdet klart att man är rädd, även om jag "vet" att dem inte finns!

roligt att du ville dela med dig av en berättelse! tummenupp på det!

3 Miixx:

skriven

Säger bara wow !! Sjukt spännande att läsa men samtidigt läskigt.

Svar: hehe. :P Skitspännande med sådana saker, men hur läskigt som helst oxå ja. ;D Vi har ju ett husspöke hemma hos föräldrarna med. Mor o jag ser honom samtidigt. ;)
Eilenna

Kommentera här: